|
Bakgrund/Ändamål:
Vid slutet av 1800-talet fanns i Belgien ett antal vallhundar av skilda
typer och olika pälsvarianter. En grupp ledd av professor A. Reul från
veterinärmedicinska högskolan i Cureghem bildades för att bringa lite
ordning och A. Reul kan anses vara den verklige pionjären och grundaren av
rasen.
Rasen antogs officiellt 1891-1897. År 1891 bildades en rasklubb i Bryssel
och samma år organiserade professor A. Reul en granskning av 117 hundar i
Cureghem, vilket gjorde det möjlligt att uppskatta numerären och att välja
ut de bästa individerna. De följande åren påbörjades ett avelsurval bl.a.
genom att linjeavla på vissa hanhundar.
År 1892 presenterade rasklubben en första mycket detaljerad rasstandard.
Bara en enda ras med tre pälsvarinater blev tillåten. Då rasen var den
vanlige mannens hund och därför utan status var det först 1901 som de första
belgiska vallhundarna blev registrerade hos den belgiska kennelklubben.
Under de följande åren föresatte sig uppfödarna att ena typen och rätta till
felen. Ungefär år 1910 hade den belgiska vallhundens typ och temperament
blivit befäst.
Frågan om olika varianter och tillåtna färger har orsakat många schismer.
Däremot har det som rör morfologin, temperamentet och anlaget för arbete
aldrig orsakat någon oenighet.
Helhetsintryck:
Den belgiska vallhunden skall ha normala och harmoniska proportioner och
utstråla elegans och kraft. Den skall vara medelstor med torr och stark
muskulatur. Rasen skall vara kvadratisk, härdig, rustad för utomhusvistelse
oberoende av årstid och de klimatväxlingar som är vanligt förekommande i
Belgien. Med sina harmoniska proportioner och det stolt burna huvudet skall
den belgiska vallhunden ge ett intryck av elegant robusthet, vilket bör vara
ett utmärkande drag för en arbetande hund. När hunden döms i stående skall
den ställa sig i en naturlig position utan att föraren rör hunden.
Viktiga måttförhållanden:
Den belgiska vallhunden skall vara kvadratisk. Bröstkorgen skall nå till
armbågarna. Nospartiets längd skall motsvara eller något överstiga huvudets
halva längd.
Uppförande/Karaktär:
Rasen skall vara vaksam och aktiv, mycket livfull och alltid redo till
handling. Förutom sina medfödda anlag som vallhund har rasen också
värdefulla egenskaper, som gör den till en utmärkt vakthund. Om så behövs,
tvekar den inte att försvara sin husbonde. Rasen förenar alla de egenskaper
man kan önska av en vall-, vakt-, skydds- och tjänstehund. Dess livliga och
vakna temperament och dess självsäkra sinne, utan någon rädsla eller
aggresivitet, skall avspeglas i kroppshållningen och det stolta och
uppmärksamma uttrycket i de gnistrande ögonen. Man skall ha i åtanke "lugn"
och "djärv" vid bedömning av rasen.
Huvud:
Huvudet skall bäras högt. Det skall vara väl utmejslat, långt men utan
överdrift, ha raka linjer och vara torrt. Skallen och nospartiet skall vara
ungefär lika långa, men nospartiet kan vara något längre vilket bidrar till
det fulländade helhetsintrycket.
Skallparti:
Skallen skall vara medelbred, i proportion till huvudets längd. Pannan
skall snarare vara flat än rundad. Pannfåran skall vara föga framträdande. I
profil skall skallens och nosryggens plan vara parallella. Nackknölen skall
vara föga markerad. Ögonbrynsbågarna och okbågarna skall inte vara
framträdande.
Stop:
Stopet skall vara måttligt markerat.
Nostryffel:
Nostryffeln skall vara svart.
Nosparti:
Nospartiet skall vara medellångt och gradvis avsmalnande mot nosspetsen
i form av en avlång kil. Området under ögonen skall vara väl utmejslat.
Nosryggen skall vara rak. I profilen skall den vara parallell med
skallpartiets plan. Mungiporna skall vara väl tillbakadragna, d.v.s. när
gapet hålls vidöppet skall mungiporna vara stramt tillbakadragna.
Läppar:
Läpparna skall vara
tunna, väl åtliggande och välpigmenterade.
Käkar/Tänder:
Rasen skall ha ett komplett, regelbundet och starkt saxbett med vita och
kraftiga tänder och välutvecklade käkar. Tångbett, som föredras av herdarna,
tolereras. avsaknad av två P1:or tolereras. M3 beaktas inte.
Kinder:
Kinderna skall vara torra och flata, dock musklade.
Ögon:
Ögonen skall vara medelstora, varken utstående eller insjunkna, lätt
mandelformade, snedställda och bruna, helst mörkbruna. Ögonkanterna skall
vara svarta. Blicken skall vara öppen, livlig, klok och forskande.
Öron:
Öronen skall vara högt ansatta, tämligen små, vara tydligt trekantiga och
styva med spetsiga toppar och vara rakt upprättstående när hunden är
uppmärksam. Öronbråsket skall vara väl avrundat i basen.
Hals:
Halsansättningen skall vara tydligt markerad. Halsen skall ha viss längd,
vara muskulös och bredare vid ansättningen i skulderpartiet. Den bärs
tämligen upprätt. Huden skall vara åtliggande. Nacken skall vara lätt välvd.
Kropp:
Kroppen skall vara kraftfull utan att vara tung. Kroppslängden mätt från
skulderleden till sittbensknölen skall vara ungefär den samma som
mankhöjden.
Överlinje:
Ryggen och länden skall tillsammans bilda en rak överlinje.
Manke:
Manken skall vara markerad.
Rygg:
Ryggen skall vara fast, kort och välmusklad.
Ländparti:
Ländpartiet skall vara kraftigt, kort, tillräckligt brett och välmusklat.
Kors:
Korset skall vara välmusklat och endast lätt sluttande. Det skall vara
tillräckligt brett, men utan överdrifter.
Bröstkorg:
Framifrån sett skall bringan ha föga bredd, utan att vara trång.
Bröstkorgen skall i sin helhet inte vara för bred, men istället ha gott
djup. Revbenen skall vara väl välvda i sin övre del.
Underlinje:
Underlinjen skall vara lätt uppdragen i en harmonisk båge mot buken,
måttligt markerad, varken för djup eller för vinthundsaktig.
Svans:
Svansen skall vara väl ansatt, kraftig vid ansättningen, medellång och
räcka minst till hasleden, helst längre. I stillastående bärs svansen
hängande med svansspetsen lätt böjd i nivå med hasen. I rörelse bärs den
högre, dock inte över rygglinjen, och böjningen i svansspetsen accentueras,
utan att svansen någonsin bärs ringlad eller böjd åt sidan.
Framställ:
Benstommen skall vara solid men inte grov. Muskulaturen skall vara torr och
stark. Frambenen skall från alla sidor sett vara lodrätt ställda och
framifrån sett absolut parallella.
Skulderblad:
Skulderbladen skall vara långa, snedställda och väl ansatta. De skall bilda
en tillräcklig vinkel mot överarmarna, idealiskt ca 110-115 grader.
Överarm:
Överarmarna skall vara långa och tillräckligt snedställda.
Armbåge:
Armbågen skall vara fasta, varken lösa eller knipta.
Underarm:
Underarmarna skall vara långa och raka.
Handlov:
Handlovarna skall vara mycket fasta och torra.
Mellanhand:
Mellanhänderna skall vara starka och korta. De skall vara lodrätt
ställda som möjligt eller endast aningen vinklade framåt.
Tassar:
Framtassarna skall vara runda, s.k. kattassar med välvda och väl slutna
tår. Trampdynorna skall vara tjocka och elastiska. Klorna skall vara märka
och kraftiga.
Bakställ:
Bakstället skall vara kraftfullt utan att verka tungt. Bakbenen skall
vara väl ställda. Sedda bakifrån skall de vara absolut parallella.
Lår:
Låren skall vara medellånga, breda och mycket muskulösa.
Knäled:
Knälederna skall vara belägna ungefär rakt under höftlederna och vara
normalt vinklade.
Underben:
Underbenen skall vara medellånga, breda och muskulösa.
Has:
Haslederna skall vara måttligt vinklade och lågt ansatta. Hasorna skall
vara breda och muskulösa.
Mellanfot:
Mellanfötterna skall vara starka och korta. I ursprungslandets standard
anges att sporrar inte är önskvärda.
Tassar:
Baktassarna kan vara lätt ovala med välvda och väl slutna tår.
Trampdynorna skall vara tjocka och elastiska. Klorna skall vara mörka och
kraftiga.
Rörelse:
Rörelserna skall vara livliga och fria i alla gångarter. Rasen är en god
galoppör, med de vanligaste gångarterna är skritt och framförallt trav.
Benen skall röra sig parallellt med kroppens mittlinje. Vid större hastighet
närmar sig tassarna varandra. Travet är måttligt vägvinnande. Det är jämnt
och lätt med gott påskjut bak. Överlinjen hålls därvid mycket stram utan att
frambenen lyfts för högt. Den belgiska vallhunden är ständigt i rörelse och
förefallet vara outtröttlig. Rörelserna är snabba, elastiska och livliga.
Hunden är kapabel till plötsliga vändningar i full fart. På grund av sitt
kvicka temperament samt önskan att vakta och skydda har den en markant
tendens att röra sig i cirklar.
Hud:
Huden skall vara elastisk och stramt åtliggande. Läppkanterna och
ögonkanterna skall vara kraftigt pigmenterande.
Pälsstruktur:
Pälsen varierar i fråga om längd, struktur och färg hos de olika
varianterna, vilket utgör kriterierna för varinatera tervueren, groenendael,
malinois och laekenois. Hos samtliga dessa skall pälsen vara tjock, tätt
åtliggande och av sådan struktur att täckhåret tillsammans med underullen
ger ett utmärkt skydd.
Färg:
Se under respektive variant.
Mask:
Mask skall finnas hso tervuerne och malinois. Masken skall vara väl
markerad och helst omfatta över- och underläpparna, mungiporna och
ögonlocken i ett sammanhängande svart fält. Minimikravet är att svart färg
måste förekomma på öronen, ögonlocken och över- och underläpparna.
Svärtad ("charbonne"): Tervueren och malinois skall ha svärtad päls. Med
svärtad menas att hårspetsarna är svarta vilket skuggar grundfärgen. Det
svarta gör att pälsen skiftar, men det svarta får inte bilda stora fläckar
eller ränder (tigrering). Hos laekenois är svärtningen inte så tydlig.
För alla varianter gäller att lite vitt tolereas på bringa och tår.
Mankhöjd:
Idealmankhöjd för hanhund, 62 cm.
Idealmankhöjd för tik, 58 cm.
Tillåten avvikelse, -2 cm och + 4 cm.
Vikt:
Hanhund: ca 25-30 kg.
Tik: ca 20-25 kg.
Ungefärliga mått och
angivelser:
Genomsnittliga måttangivelser för hanhund med en mankhöjd på 62 cm:
Kroppslängd (från skulderled till sittbensknöl): 62 cm.
Huvudets längd: 25 cm.
Nospartiets längd: 12,5-13 cm.
Fel:
Varje avvikelse från standarden är fel och skall bedömas i
förhållande
till graden av avvikelse.
- Tung helhet, avsaknad av elegans; för lätt eller klen; längre än hög;
rektangulär.
- Huvud som är tungt, för kraftigt, saknar parallella linjer mellan skalle
och nosrygg, ottillräckligt mejslat eller ej tillräckligt torrt; för rundad
panna; för markerat eller grunt stop; för kort eller smalt nosparti; konvex
nosrygg; för framträdande ögonbryns- eller okbågar.
- Tecken på avpigmentering på nostryffel, läppar eller ögonkanter.
- Oregelbundet placerade framtänder.
- Ljusa ögon; runda ögon.
- Öron som är stora, långa, för vida i basen, lågt ansatta, som lutar utåt
eller inåt.
- Hals som är klen; kort.
- Kropp som är för lång; för vid bröstkorg (tunnformad).
- Manke som är omarkerad; låg.
- Överlinje: Rygg och/eller länd som är lång, svag, svankig eller karp.
- Kors som är för sluttande; överbyggdhet.
- Underlinje som är för djup eller för grund; hängbuk.
- Svans som är för lågt ansatt, för högt buren; svans som är formad som en
krok; svans som är böjd åt sidan.
- Extremiteter med för lätt eller för tung benstomme; dåligt ställda ben
från sidan sett (t.ex. för vinklade mellanhänder eller svaga handlovar),
dåligt ställda ben framifrån sett (t.ex. hjulbenthet, fransysk benställning,
utåtvridna armbågar o.s.v.) eller bakifrån sett (t.ex. för tätt eller brett
ställda bakben, hjulbenthet, för tätt eller brett ställda hasor o.s.v.); för
lite eller för mycket vinklad.
- Lösa tassar.
- Rörelser som är trånga, för kort steg, för lite påskjut, dålig
kraftöverföring från ryggen, höga rörelser.
- Underull som är otillräcklig.
- Hos alla fyra varianter: vit fläck i bringan i form av skjortbröst; vitt
som sträcker sig längre upp än över tårna.
- Temperament: osäkra och hypernervösa hundar.
Allvarliga fel:
- Avsaknad av en incisiv, en P3, en P2, tre P1:or.
Diskvalificerande fel:
- Aggressiva eller rädda hundar.
- Avsaknad av rastyp.
- Överbett; underbett, även om kontakt finns (omvänt saxbett); korsbett;
avsaknad av en hörntand, av en P4 i överkäken eller en M1 i underkäken, en
molar (M1 eller M2; M3 beaktas ej), av en P3 plus ytterliggare annan tand
eller totalt tre tänder (utom P1:orna) eller mer.
- Nostryffel, läppar eller ögonkanter som är starkt avpigmenterade.
- Hängöron; öron som utsatts för ingrepp av något slag.
- Avsaknad av svans; avkortad svans från födseln eller p.g.a. kupering;
svans som bärs för högt och ringlad eller rullad.
- Avsaknad av underull.
- Färg: alla färger som motsvarar de i standarden beskrivna; så stora vita
fläckar i bringan att det går enda upp till halsen; vita tassar där det vita
går upp på halva mellanhänderna eller - fötterna som sockor. Vitt på andra
ställen än i bringa och på tår. avsaknad av mask hos tervuren och malinois,
även innefattat nosparti med ljusare färg än övriga pälsen.
- Mankhöjd som under- eller överstiger de i standarden angivna måtten.
Nota bene:
Hund får ej prisbelönas om den är aggressiv eller har anatomiska
defekter som menligt kan påverka dess hälsa eller sundhet.
Testiklar:
Hos hanhundar måste båda testiklarna vara fullt utvecklade och normalt belägna i pungen. |